Tips för tillgänglighet

NSF har två material som handlar om tillgänglighet i scoutverksamheten: Riktlinjer för tillgänglighet och Tillsammans. Där presenteras praktiska strategier för att skapa delaktighet och mer övergripande tips kring sådant som kan vara bra att tänka på när vi bedriver verksamhet i NSF. Här följer några generella tips som kan vara användbara när ni gör övningar ur den här boken.

Rutiner och struktur

För att skapa tydlighet och förutsägbarhet i verksamheten är rutiner och struktur till stor hjälp. Rutinerna kan hjälpa till att sortera bland intryck och skapa förutsägbarhet. Det innebär att många sammanhang blir mindre energikrävande och mer trygga, eftersom strukturen är tydlig och inte behöver uppfinnas för varje ny situation. I verksamhet kan arbete med rutiner och struktur exempelvis innebära att möten börjar och slutar på samma sätt och att vi alltid berättar vad som ska ske, innan det händer. När vi informerar om aktiviteter och övningar är det bra att svara på följande frågor: Hur? När? Var? Hur länge? Varför? Det är viktigt för att förtydliga förväntningarna kring övningarna.

Lika och rättvist

I NSF vill vi skapa verksamhet där alla kan delta på sina egna villkor. I all verksamhet finns det utmaningar som står i vägen för att alla ska kunna vara delaktiga. Som ledare behöver vi hitta utmaningarna och jobba med dem. Det kan innebära att vi gör generella anpassningar som förenklar och är lika för alla. Men, det kan också betyda att vi gör individuella anpassningar som skapar rättvisa förutsättningar men som inte nödvändigtvis är lika för alla. Oavsett vilket, så är det viktigt att komma ihåg att anpassningar som är nödvändiga för någon i stort sett alltid är bra för alla.

Att göra en verksamhet tillgänglig innebär alltså inte nödvändigtvis att allt ska vara lika för alla, utan att det ska vara rättvist. Är det rättvist så får alla likvärdiga möjligheter att delta.

Generella anpassningar som ofta kan vara bra är följande:

Att variera övningar. Går det exempelvis att sitta istället för att stå, gå istället för att springa, rita istället för att skriva?

Att planera in tid för paus och reflektion för deltagarna. Det är viktigt för att alla ska orka delta, bidra och förstå vad som är på gång.

Att vara tydlig med att deltagande är frivilligt och skapa olika sorters möjligheter till deltagande. Kanske kan exempelvis någon som inte tycker om att bli jagad vara domare när ni leker kull?

Exempel på hur man kan tillgängliggöra övningar

1. Ibland är det bra att variera övningarna. Dels för att det kan vara roligt, men också av andra orsaker. Att bli klappad på kan exempelvis vara jobbigt. En möjlig variant är att scout A går utanför ringen och bara säger ”anka” och ”gås”, utan att klappa på någon. Scouten i ringen (vars tur det är att få anka eller gås) gör istället en rörelse som motsvarar djuret. På det viset syns det vem som ”står på tur”. Förslag på rörelser kan vara att flaxa med armarna för ”anka” och att använda händerna för att skapa en näbb för ”gås”.
2. Ett tydligt syfte är inte bara till för ledarna. Det är också viktigt att berätta för scouterna varför en övning genomförs. När alla förstår syftet ökar motivationen och graden av deltagande, övningen blir värdefull för fler. Syftet kan dock behöva omformuleras för att passa just din scoutgrupp.
3. Ibland passar det bra att stå, men i andra sammanhang är det bättre att sitta. Det beror på om det funkar bra för alla att röra sig från sittande till stående.
4. För att undvika att någon fastnar i rollen som scout A kan ledare delta och bli pedagogiskt kullade eller inte hinna ifatt.
5. Alla kan inte springa. Som ledare är det därför viktigt att anpassa leken efter gruppens förutsättningar. I det här fallet kan man fundera på om det går att göra leken gåendes, krypandes eller på något annat sätt.
6. Att bli jagad kan vara svårt och obehagligt. Om någon i scoutgruppen har svårt för kullekar kanske en annan lek passar bättre. Ett annat alternativ är att skapa nya roller kring leken som inkluderar fler i gemenskapen. Kanske behövs en domare, tidtagare eller fotograf.
7. Att leken inte har någon vinnare är inte en slump, utan något som är viktigt eftersom det skapar delaktighet. Leken blir då ett sammanhang som möjliggör glädje och bus utan att också innefatta stress och press. Vi leker för att det är kul och inget annat.

Exempel 2 på hur man kan tillgängliggöra övningar

1. Övningen innebär mycket tänkande och reflektion, vilket ibland kan vara abstrakt och utmanande. Du som ledare kan underlätta genom att förtydliga förväntningarna på övningen och ställa vägledande frågor under övningens gång.
2. Ett tydligt syfte är inte bara till för ledarna. Det är också viktigt att berätta för scouterna varför en övning genomförs. När alla förstår syftet ökar motivationen och graden av deltagande, övningen blir värdefull för fler. Syftet kan dock behöva omformuleras för att passa just din scoutgrupp.
3. Patrullarbete är ett bra sätt att ge alla en plats i diskussionen. Det är dock viktigt med sammansättningen av gruppen så att scouterna kompletterar och lyfter varandra i samarbetet.
4. Ge gärna flera förslag på hur ett bidrag till en övning kan se ut. Att ge möjlighet till att båda skriva och rita är toppen. Kanske går det också att exempelvis berätta muntligt.
5. Det kan vara bra att förklara vad som kommer att hända senare i övningen och berätta vad förslagen ska användas till? Det ger en tydlig struktur med uttalade förväntningar som skapar trygghet.
6. Att muntligt berätta är ett sätt att dela sina tankar. Kanske finns det behov av att kommunicera på fler eller andra sätt? Möjliga variationer är att berätta genom att rita, spela teater, googla upp bilder eller visualisera med hjälp av saker som finns nära till hands.
7. Här kan det vara skönt att som ledare vara förberedd och ha funderat ut några exempel att dela med scouterna. Hela världen är stor och därför svår att greppa. Om diskussionen utgår från några färdiga exempel blir strukturen för samtalet tydligare och det blir därmed enklare att fundera kring frågan.